olofb's posterous

Bodströmsamhället & ekonomisk stagnation

(download)

Detta är ytterligare en Steelneck-remix. Denna gång tämligen kraftigt redigerad av mig. Originalet är kommenter nummer tre uppifrån på Full Mental Straight Jackets blogginlägg "Demokrati på reträtt".

Nedan följer texten jag läser upp.

Detta är min andra remix av en lång Steelneck-kommentar. Jag har bytt ut några ord, stuvat om, strukit eller lagt till meningar, i ett försök att göra texten lättare att lyssna på. Om du vill läsa originalet finns det en länk på min blogg.

Steelneckkommentaren som följer hittade jag under ett inlägg på bloggen Full Mental Straightjacket. Bloggaren Full Mental Straightjacket uppmärksammar att det i över tusen Engelska städer är fullt möjligt för polisen att skicka hem ungdomar om det är mörkt utomhus. Den enda anledningen som krävs är att ungdomarna, enligt polisens eget personliga omdöme, antas störa "vanliga människor". Det förekommer också skyltar utanför restauranger som förbjuder fler än två ungdomar i taget att gästa restaurangen. Ungefär som om ungdomarna inte vore fullvärdiga människor, eller till och med kriminella. Mot slutet av blogginlägget ställs följande fråga till läsarna: "Vilka värderingar får en människa som växer upp i en miljö där han eller hon behandlas som mindre värd, eller till och med kriminell?".

Och här kommer alltså Steelnecks svar.

--------------

Jo, det tror jag att jag kan svara på, en sån där lång kommentar igen. Frågan var "Vilka värderingar får en människa som växer upp i en miljö där han eller hon behandlas som mindre värd, eller till och med kriminell?".

Kortfattat kommer dessa ungdomar växa upp till att bli fuskare och myglare som i alla lägen försöker smita ifrån ansvar och samtidigt ständigt försöka upprätthålla en mycket grå fasad utåt för att inte sticka ut från mängden. Vi har sett det förut, bakom järnridån. Låt mig förklara.

Det kan låta som en motsägelse, att inte sticka ut från mängden men samtidigt vara både fuskare och myglare. Men det är egentligen inte alls konstigt, snarare fullt mänskligt.

Vi börjar med fuskandet. Att ungdomarna växer upp till att bli fuskare är ganska uppenbart: i ett orättfärdigt system där individen inte respekteras utan istället kränks så blir det en social fjäder i hatten om man lyckas lura systemet på olika vis. Inte en skam! Exempel från olika tider kan vi nog alla komma på, allt från rövarhistorier om hembränning, via avdragstrick i deklarationen, till hur annars hederligt folk lurat tullen.

Det är helt enkelt så att system som inte upplevs rättfärdiga skapar rättshaverister och dessa har en potential att bli rejält farliga. Vi kan kalla det hembryggd terrorism - där rättshaveristen ger sig på själva samhället med vad medel som står honom till buds. I den omvända situationen - dvs. när ett system upplevs rättfärdigt sker inte detta i någon nämnvärd omfattning. Till exempel kommer inte ens grova brottslingar som avtjänat sitt straff att utvecklas till terrorister. Möjligen till återfallsförbrytare, men det är en annan sak.

Att lura systemet upplevs inte vara socialt fel för den som lever i ett orättfärdigt system. Det blir istället något hedervärt, någonting att skryta om framför brasan med de närmste vännerna.
I detta kan vi nog också se en viss delförklaring av det resonemang som brukar komma från folk längst ut på högerflanken gällande invandrare. Många invandrare kommer från länder med fruktansvärda system. De är uppväxta i orättfärdiga samhällen och har helt enkelt en lite annan uppfattning om att dra nytta av systemet. Men lyckligtvis är alla olika med sina egna personligheter, somliga anpassar sig fort och omfamnar våra normer och sätt att tänka. 

Men inse att det är en stor mental omställning, från att se det som en fjäder i hatten att kunna klösa ur lite extra slantar ur samhällets ficka, till den svenska skammen kring t.ex. socialbidrag. För många invandrare känns nog det jag just sagt mycket obekvämt, men jag har full förståelse och jag lastar dem inte. Lever man under ett orättfärdigt system, så har man inte samma förtroendefulla respekt för systemet och detta förändras inte så snabbt alla gånger. I synnerhet inte om vårt system också behandlar dem illa fast på andra sätt, som att t ex. få vänta i många år på besked om de får stanna eller inte, eller i den frustrerande smygrasism som kan anas men aldrig bevisas bland alla avslag på jobbansökningar. En psykisk misshandel av rätt grova mått.

Så till den andra delen. Den grå biten: myglandet. Eller med andra ord de som försöker leva sitt liv under radarn. De som anpassar sig, slickar uppåt och böjer nacken för makten.
Om det är en enskild mening du ska komma ihåg ifrån hela denna uppläsning, är det följande mening.

 - I en alltför kontrollerad omgivning, vill folk inte ta ansvar -

För vad är ansvar? Ansvar handlar inte om att vara lydig, att lyda order alltså. Att ta ansvar handlar om att agera efter eget huvud. I ett sunt system känner man ett förtoende att kunna bryta mot reglerna när man ser att de är felaktiga. Man är inte rädd att protestera.

I en alltför kontrollerad omgivning får vi en utbredd kultur av myglande. Istället för att våga ta ansvar, tar myglaren till ursäkter som "Jag följer bara reglerna" , "reglerna är otydliga" eller  ”Men jag lydde ju bara order..”. Allt detta är ursäkter från en person som vill slippa ansvar, slippa använda sitt eget huvud, sin etiska kompass.

Och här stöter vi på en nyckel i förståelsen av det övervakningssamhälle vi är på god väg in i. En konsekvens av övervakningssamhället är följande: när varje individ ständigt och jämt riskerar att registreras, och på grund av detta hela tiden måste kunna stå till svars för allt, ja då gör människan så lite som möjligt. För att undvika radarn, helt enkelt.

Tänk på det så här: Det är rätt sällan som vi kan motivera precis allting vi gör. I synnerhet inte när vi agerar på känslor eller prövar våra vingar med något nytt. Om du någonsin sysslat med problemlösning, konst eller någon annan kreativ aktivitet är detta att pröva sig fram något du förmodligen känner igen.

Men när du är övervakad, t.ex. att chefen hänger över din axel stup i kvarten, slutar du att pröva dig fram. Du fokuserar på att "sköta dig", att inte bete dig "onormalt". Som övervakad känner du egentligen inte förtroende från omgivningen. Omgivningen vill hålla dig i en tvångströja, se efter så du inte avviker från mönstret. Upplevelsen är snarare misstro. Något varje människa som gått igenom en flygsäkerhetskontroll förstår instinktivt. Det är inte tillit vakterna utstrålar!

Om du ställer dig uppe på ett högt berg och blickar ut över samhället förstår du med lite eftertanke vad detta innebär. Övervakningen kommer att drabba all kreativitet i samhället. Samhällets utveckling är nämligen beroende av individers vilja att ta risker, att pröva sina vingar.

Men det finns ett undantag: om du får order uppifrån slipper du att bli ifrågasatt och kan utveckla det som husse ber dig om. Som exempel kan vi ta östeuropas historia. Jag hävdar att det var den paranoida brottsbekämpningen och omdömeslösa misstänksamheten som gjorde att länderna bakom järnridån hamnade på efterkälken ekonomiskt jämfört med västeuropa. Alltså inte kommunismen i sig. Samma sak hade förmodligen skett i ett helt annat auktoritärt system med samma paranoia.

Öst hade nämligen alla nödvändiga ingredienser för utveckling i övrigt. De hade naturresurser. De hade kunnandet. Och de hade teknologin. Till exempel sköt de upp satelliter, producerade vapen av världsklass, byggde kärnkraftverk och hade allsköns spetsteknologi inom sjukvården. 

Men allt detta kom uppifrån. I det lilla var dessa länder fullkomligt oförmögna eftersom vanligt folk gjorde vad de kunde för att inte sticka ut från mängden. Allt för att tillhöra den grå massan som låg under maktens radar. Då blir det inga innovationer eller ekonomisk utveckling. Men fuska och mygla? Ja så fort tillfälle gavs! Det som saknades var alltså entreprenörsanda och öppen åsiktsbildning. Bara grått och trist utåt sett.

Det är den utveckling vi ser omkring oss i såväl Sverige som flera andra länder i Europa och inte minst i USA. I Sverige ökar vi dessutom farten alltmer på den inslagna vägen. Medelsvensson befinner sig fortfarande i ett mentalt tillstånd av förnekelse. Ett tillstånd som präglas av tillit till auktoriteter. Ja till och med uppskattning av ett system som i allt högre grad kränker honom eller henne.

Men detta mentala tillstånd hos medelsvensson är också helt naturligt. Naturligt eftersom det krävs väldigt mycket innan folk erkänner för sig själva att de lever under ett system de inte tycker om. Vi kan alla se i vilken omfattning vanligt hederligt folk ursäktar övervakning och registrering av dem själva, eller olika övergrepp som begås av auktoriteten mot andra.

Begår t.ex. poliser ett övergrepp, så är inte den naturliga reaktionen raseri mot polisen. Istället försöker folk ursäkta dem och hitta på förklaringar för att om möjligt rättfärdiga övergreppet. Ju mer offentlig diskussionen är och ju fler som lyssnar, desto starkare blir rättfärdigandet. Men reaktionen kan vara rakt motsatt i det privata över köksbordet.

Samma sak med olika repressiva lagförslag. Det naturliga i vardagen blir inte att gå ut och demonstrera på gatorna, det måste gå betydligt längre för att det ska hända. De allra flesta ursäktar politikerna "De är ju politiker av en anledning. De har säkert rätt och de vill ju så väl."

Om vi ser det från ett psykologiskt perspektiv är det här djupt rotade mentala saker som har att göra med att vi är flockdjur. Det är därför det funkar att tala om syften i det stadie vi befinner oss. Eventuella långsiktiga konsekvenser blockeras mentalt. Allt fokuseras på det välvilliga syftet, den goda tanken.

Vi lever alla inom en låda av tankegods som kan kallas konsensusverklighet. Det är inom denna låda vi kan vara oense. Men så fort någon går utanför lådan så betraktas personen som knäpp, galen, konspirationsteoretiker, inte vid sina sinnes fulla bruk osv.

De flesta intalar sig själva "Vårt fina system kan inte vara dåligt. Det kan inte vara dåligt!"

Detta oavsett om det personen med en åsikt utanför lådan säger är sant eller inte. Så långt kan vi inte tänka utan att släppa konsensusverkligheten.

En gång i tiden sågs jorden som platt och om den kända gycklaren motsade detta, så skrattade alla gott åt honom. Men om en trovärdig auktoritet, en forskare till exempel, sade samma sak, kunde han eller hon få dödshot riktade mot sig.

Originaltexten skrevs av signaturen Steelneck den 23e mars 2010. Texten är omarbetad och uppläst av Olof Bjarnason.
_____________________________
Obs! Både text och ljud släpper jag under CC_by_SA dvs. det är helt ok att återanvända & remixa i andra sammanhang, länka gärna tillbaka hit bara! Vad sägs om en youtube-video med bakgrundsljud och bild t.ex.?